Kritikerlaget

Referat kritikersalong: Kritikkverdig tekstilkunst

Under Kritikerlaget kritikersalong om tekstilkunst ble det stilt spørsmål ved premisset for arrangementet: Er det tilfelle at tekstilkunst blir undervurdert og oversett? Les referat her.

Kritikerlaget 04. desember 2013 ReferaterKunstKritikersalong
Tekstikunstsalong2
Inger Johanne Rasmussen, Hans Hamid Rasmussen, Ane Graff og Mona D. Gjessing. (Foto: Kritikerlaget)

Organiserat 28 november 2013 av Norsk kritikerlag i samarbete med Norske Kunsthåndverkere med støtte fra Norsk kulturråd og Fritt Ord.

Deltagare: Ane Graff, Mona D. Gjessing, Hans Hamid Rasmussen og Inger Johanne Rasmussen.
Moderator: Mona Pahle Bjerke

Referat:
Cathrine Lorange, kurator vid Nationalmuseet, inledde kvällen med en textilhistorisk översikt från medeltiden till idag, med tonvikt på Norge men med många kontinentala tillbakablickar.

Ane Graf finledde paneldiskussionen med att berätta om sina egna upplevelser av att närma sig tekstilfältet som ung samtidskonstnär. Från att ha motarbetats av sina professorer på konstakademien, upplevde Graff att inställningen till såväl teckning som textilkonst har förändrats till acceptans. Hon upplevde att textil blivit «kult» (coolt) för hennes generation konstnärer och att det finns en betydligt äldre generation konstnärer från 70-talet som håller textil högt, men att det saknas en mellangeneration och att det tyder på att konsten fölger trender.

Mona Gjessing argumenterade att textilkonst idag inte alls är åsidosatt eller undervärderad av kritikerkåren eller konstvärlden, men att det är skillnad på textilkonst och textilkonst, vilket hon underbyggde med många exempel av konstnärer som ägnar sig åt textil och som får stor uppmärksamhet och ställer ut på viktiga institutioner och gallerier, bla. Hanna Ryggen på dOCUMENTA 13, Ann Cathrin November Høibo på Standard (Oslo) och Ane Graff på Vigelandsmuseet. Gemensamt för dessa är att de betraktar sig själva som konstnärer snarare än textilkonstnärer. Men precis som att inte alla musiker är bra nog för att göra solistkarriär, är inte alla konstnärer det heller, menade Gjessing och slog fast att «Någon måste nöja sig med att undervisa i körsång på kulturskolen».

Hans Hamid Rasmussen delade inte heller den uttalade premissen att textilkonst är undervärderad idag och att den låga statusen beror på kopplingen till kvinnokultur. Han menade att textil är ett konstnärsmedium som alla andra och att allt flera konsthögskolestudenter söker sig till textilavdelningen vid KHIO. Rasmussen påpekade samtidigt att han aldrig betraktats som textilkonstnär och att utlysningstexten till den professur han innehar fick ändras så att den kunde omfatta honom som bara är «konstnär».

Inger Johanne Rasmussen stod för den uttalat kritiska reflektionen i panelen. Med hjälp av bilder illustrerade hon hur textiler har en självklar plats i vår bildvärld, men att denna sällan tillerkänns. Själv har hon fått mycket uppmärksamhet i pressen under åren, men hon menade att det var genomgående dåliga kunskaper hos kritiker och jurnalister om textil. Som exempel nämnde Rasmussen den stora retrospektiven av Hilma af Klint på Moderna Museet: «Man drar fram referenser till den abstrakta konsten hos Klee och Kandinsky, men varför visar man inte på referenser till textilkonsten, som ju har varit abstrakt i tusentals år?» frågade Rasmussen retoriskt och jämförde till publikens förundran en målning av Klint med ett många hundra år gammalt tygmönster. Likheten var påfallande.

Från publikens sida var kommentarerna sparsamma, men engagerade. Konstkritikern Lars Elton tog upp spåret med kulturpressens ointresse för texti och konstaterade uppgivet att tidningsredaktörerna alltmer begränsar utrymmet för konst. För frilansande kritiker, såväl som fast anställda, är det svårt att sälja in texter som handlar om konst, och i synnerhet konstkritik. «Har du noe som kan ryste nasjonen idag?» var den lakoniska kommentar som Elton själv fick höra av sin redaktör när han ville föra den bristfälliga konstbevakningen på tal.

När det var dags att avrunda diskussionerna visade sig tiden inte helt räcka till, samtalet hade säkert kunnat vara ännu längre och flera i publiken kände sig manade att ta till orda. En dam avslutade kvällen med att berätta om en särdeles fin utställningsupplevelse i München, där marrokanska textilier visades tillsammans med modernistiska mästerverk ur museets målerisamling. Det var ett spännande möte mellan tradition och avantgarde, tyckte hon.

Sammanställt av Joakim Borda-P.